”Jo, hör du Mia, Lappo skall ha det röda bandet om halsen och bli kung här i hundgården. Semiramis, som har en så’n där vit päls och lång, fin svans, som jämt släpar efter henne, får vara drottning.”
”Men då blir ju drottningen finare än kungen! Lappo är ju bara en gråhund, en lapphund, som inte kostar tio kronor en gång. Semiramis är från Andalusien, hon, och kostade fem hundra kronor, det talade inspektorn om när vi fick hit henne. Men nog får Stella göra som hon vill för mig.”
”Jaså, jag får det! Det var då snällt, det, när det är jag som rår om alla hundarna och hundgården och slottet och hela furstendömet, som farbror Axel kallar vårt hem. Men ser du, Semiramis med sin långa, smala nos och sitt taniga liv vore inte värd något, om hon inte kostade pengar. Hon är fin och vit som en drottning skall vara, men hon är inte svensk, som Lappo här, bara för att han är från Sverige, så är han dyrare än hon, i mitt tycke.
